Ätstörning UNS
Ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation) kallas varianter av ätstörningar som inte kan uppfyller kraven för exempelvis Anorexia Nervosa (Självsvält), Ortorexi (Överdriven träning och kontrollerat matintag), Bulimia Nervosa (Hetsätning med kompensatoriskt beteende) eller BED (Binge Eating Disorder, hetsätning utan kompentsatoriskt beteende). En person med en UNS-ätstörning kan ha samma symtom som en person med Anorexi eller Bulimi men avviker på något sätt. Till exempel att inte menstruationerna uteblivit.
ALLA som har någon form av problem med mat och vikt har en Ätstörning UNS. Det finns milda varianter och det finns allvarliga. Ta tag i det och sök hjälp innan det går för sent!
- Tänker du ofta på mat och vikt?
- Är du missnöjd med din kropp?
- Tränar du överdrivet?
- Kräks efter måltider?
- Går du ofta på diverse dieter?
- Väger du dig ofta?
- Får du ångest efter du har ätit?
- Ångest efter godis, snacks, efterätter etc?
- Är du fixerad vid att äta nyttigt?
- Vill/försöker du gå ner i vikt trots att du är normalviktig?
- Lyssnar du på ditt huvud istället för din kropp?
.. har du svarat ja på någon av frågorna så har du någon form av ätstörning.
För att ha en UNS-ätstörning behöver man inte ha någon speciell kroppsvikt. Man kan vara underviktig, normalviktig, överviktig eller grovt överviktig. En ätstörning sitter inte i vikten, utan i huvudet. Har man ett osunt förhållande till mat eller till sin kropp på något sätt så har man en ätstörning.
Men om man misstänker att man har det,vad ska man göra då?
jag har en fråga, jag är missnöjd med min kropp i form av att jag tycker att jag är för smal och vill gå upp i vikt, det kan väl inte innebära att jag har en ätstörning?
dessutom: visst jag får ångest när jag ätit godis och så ibland, inte för att det kan få mig att gå upp i vikt, enbart för att jag vet att det är onyttigt och att jag kanske borde tagit en frukt ist för en skål godis liksom.
och jag tänker ibland på vikt, men just på att gå upp i vikt aldrig ner. jag ligger under 20 i BMI och vill verkligen gå upp, eftersom det ohälsosamt att ligga på det BMI jag har, men inget verkar funka för mig, går helt enkelt inte upp i vikt.
Tycker det är grymt bra att du startar bloggen. Jag tänker fortsätta att läsa den, inte för att jag själv lider av någon slags ätstörning, utan för att få mer kunskap om den och kunna hjälpa människor i min närhet om det skulle behövas.
Jag vet inte om jag kan säga att jag har haft ätstörningar. Jag har som inte ångest för om jag äter nått och tänker "shit jag kommer bli fet". Det är mer så att jag äcklas av mat. Det är bättre nu men förut hade jag perioder då det var hemskt. Jag klarade inte av att äta. Och jag har än idag problem ibland. Vissa perioder kan jag känna att jag bara vill gråta när jag ska äta för det äcklar mig så otroligt mycket. Jag har haft så i ungefär 2års tid nu. Vissa perioder kunde jag gå en hel vecka utan att äta någon riktigt måltid. Jag kunde rasa flera kilon på kort tid och mina vänner var väldigt oroliga. Jag ville inte gå ner i vikt, men visst när jag gjorde det blev jag som ändå nöjd på ett sätt. Det kan vara en pina att tvinga i mig mat vissa dagar men jag gör det för jag vet att jag måste för att min kropp ska må bra.
Kan jag kalla det en ätstörning?
många frågor man känner igen sig i :/
För 1,5 år sedan blev jag diagnostiserad Anorexia Nervosa med snudd av Bullemi, dock hade jag haft ätstörningar i 3 år nu. I alla fall så åt jag lite, väldigt lite. Det kunde bli några gurkbitar på en dag. Under middagarna så brukade jag ändå äta en vanlig portion (Aldrig hetsäta) Däremot gav middagen mig ångest och jag brukade spy efter maten. (Ingen visste det då..) Sedan blev jag upptäckt med att jag spydde och dels för min viktnedgång på 14 kilo. Från början var jag heller inte överviktig. Som smalast vägde jag 41 kilo och var 165 cm. Jag slutade besöka bup i sommras och sjukhuset med. (Tänker att det är bättre att jag berättar lite om mig för att underlätta innan frågorna) Nu till mina funderingar och frågor: Jag börjar glida tillbaka igen. Har blivit deprimerad igen och blir tvingad till att börja ta medicinen igen och på återbesök till BUP som jag trodde var sista gången i somras. Mina tankar och ångesten börjar komma tillbaka och även mitt beteende. Mamma vet inte att jag trixar med maten igen,. Men säger att jag blivit deprimerad. Jag tror att hon funderar eftersom att jag rasas i vikt De senaste 3 månaderna.
1. Vad ska jag göra? Jag kan inte säga att jag börjat om? Jag är för rädd för sjukhuset och all konstrollen alla hade över mig.
2. Varför tycker jag att det är lättare och får mindre ångest av att äta godis och dricka mängder vatten istället för en macka eller en filtalrik? Det är ju mer kalorier i godis?
3.Jag äter mängder godis och äter mindre mat ändå går jag ner, varför?
Mamma tror att jag har diabetes pågrund av mitt vattendrickande och godisätande, jag dricker ca 3 – 4 liter vatten per dag.
Snälla hjälp mig, Kram och du har en superduper bra blogg!
Jag måste bara få fråga en sak, eller aknske påpeka. Om jag inte har helt fel så ingår ortorexi i kategorin ÄS UNS. Det är nämligen än så länge ingen egen diagnos.
Dom tre diagnoser som finns är bara:
Anorexia
Bulemi
Äs UNS
Du får gärna rättta mig om jag har fel, men sist jag läste om det så var det iaf så.
Kram
Jag har dock sällan lust eller ork att äta. Äter mycket ibland, men ibland ingenting under en hel dag annat än någon macka.
