Jag har "tystnadsplikt"
Nummer ett:
Om jag mailar dig, säger du då det till någon (jag bor i Piteå så du vet nog vem jag är)?
Nummer två:
Kommer du kontakta läkare eller typ föräldrar om man är riktigt dålig?
Jag tänkte ta och reda ut det här nu en gång för alla. Om man mailar mig så kommer jag under inga som helst omständigheter att föra det vidare. Det ni säger till mig det stannar hos mig. Det lovar jag! Ni kan komma fram till mig och snacka på krogen och så länge inte NI väljer att ta upp något så kommer jag låtsas som ingenting. Ni behöver absolut inte tänka att jag dömer, granskar eller springer fram till någon på krogen "TJA, HUR GÅR DET MED ATT SLUTA KRÄKAS?".
You get my point? Och hur dåliga ni än är så kommer jag aldrig att berätta för någon eller ta kontakt med era föräldrar. Meningen med denna blogg är inte att tvinga er att bli friska, utan att få er att VILJA bli friska och kämpa. Så, då vet ni det! Jag har inte hunnit göra så många inlägg här eftersom det tar så mycket tid att svara på alla mail och sen har jag ju ett liv och en till blogg. Men som tur är så har jag ju ett inlägg fullt med grejer ni vill att jag ska skriva om så jag ska börja beta av där nu. Tusen kramar! :}
I många år har mina tankar kretsat krint mat, kalorier och träning osv. För ca ett år sedan blev det allvarligare och jag fick otrolig ångest när jag åt vilket ledde till att jag började kräkas. Höll på så i ungefär ett halvår tills jag fått ordning på träning osv, tankana fanns kvar men så länge jag tränade gick det bra. Sedan i höstas blev jag allvarligt sjuk och gick ner väldigt mycket i vikt, när jag blev frisk gick jag självklart upp allt det igen (ca 15 kilo), på en vädligt kort tid och jag fick inte träna heller. Började fokusera väldigt mycket på vad jag åt. vid årsskiftet tog det slut mellan mig och min pojkvän, det kändes som att jag inte dög till någonting alls och eftersom mat-tankarna redan börjat komma tillbaka så blev det värre då. Jag slutade känna något sug efter mat, och sedan när jag väl åt så mådde jag bara dåligt, väldigt mycket ångest. Jag äter inte om jag inte kan kräkas efter, vilket gör att jag bara kan äta ca ett mål om dagen, som jag då antingen kräks upp av mig själv pga ångest, eller så börjar jag må så illa att det går av sig själv.
Mitt problem är att jag har väldigt svårt att se mig själv som sjuk, har döljt det här för mina föräldrar för jag vet att dom aldrig skulle förstå, det är endast 2 personer i min omgivning som vet om detta. Är jag sjuk, och vad har jag isåfall ? Vad tycker du att jag ska göra ?
