Sandra svarar

Linnea 15 år om några dagar 16.. om Ätstörning UNS:
För 1,5 år sedan blev jag diagnostiserad Anorexia Nervosa med snudd av Bulimi, dock hade jag haft ätstörningar i 3 år. I alla fall så åt jag lite, väldigt lite. Det kunde bli några gurkbitar på en dag. Under middagarna så brukade jag ändå äta en vanlig portion (Aldrig hetsäta) Däremot gav middagen mig ångest och jag brukade spy efter maten (Ingen visste det då..). Sedan blev jag upptäckt med att jag spydde, dels för min viktnedgång på 14 kilo. Från början var jag heller inte överviktig. Som smalast vägde jag 41 kilo och var 165 cm. Jag slutade besöka BUP i somras och sjukhuset med. (Tänker att det är bättre att jag berättar lite om mig för att underlätta innan frågorna). Nu till mina funderingar och frågor:

Jag börjar glida tillbaka igen. Har blivit deprimerad igen och blir tvingad till att börja ta medicinen igen och på återbesök till BUP som jag trodde var sista gången i somras. Mina tankar och ångesten börjar komma tillbaka och även mitt beteende. Mamma vet inte att jag trixar med maten igen,. Men säger att jag blivit deprimerad. Jag tror att hon funderar eftersom att jag rasat i vikt de senaste 3 månaderna.

1. Vad ska jag göra? Jag kan inte säga att jag börjat om? Jag är för rädd för sjukhuset och all kontroll alla hade över mig.
2. Varför tycker jag att det är lättare och får mindre ångest av att äta godis och dricka mängder vatten istället för en macka eller en filtalrik? Det är ju mer kalorier i godis?
3.Jag äter mängder godis och äter mindre mat ändå går jag ner, varför?

Mamma tror att jag har diabetes pågrund av mitt vattendrickande och godisätande, jag dricker ca 3 – 4 liter vatten per dag. Snälla hjälp mig, Kram och du har en superduper bra blogg!

Sandra svarar:
1. Klart du kan! Det är det absolut bästa du kan göra. Du kan inte hålla på såhär resten av livet, förr eller senare kommer hon märka att du har fallit tillbaka. Att du skjuter på det oundvikliga gör bara att vägen tillbaka blir längre. Berätta för din mamma att du har fallit tillbaka så LOVAR jag dig att hon blir glad (för att du är så stark och ärlig) och kommer att hjälpa dig att bestämma hur ni ska göra framöver. Sjukhus är inte roligt men kom ihåg att dom är utbildade och bara vill dig väl. Maten är din medicin.

2. Jag var (är) precis som du. Jag åt godis istället för mat, det var mycket lättare. Jag kan inte säga varför man får mindre ångest av godis än mat men jag vet att det är många med ätstörningar som tycker det. Kan vara för att det inte ger samma mättnadskänsla men jag vet inte.

3. Det spelar ingen roll VAD man äter, det handlar om kalorier ut och kalorier in. Du kan äta godis/chips/grädde och gå ner i vikt lika mycket som att du kan äta frukt och sallad och gå upp i vikt. Allt handlar om mängden samt det totala intaget och såklart, hur mycket man rör på sig.

Att kolla upp diabetes kan vara en bra grej iom att du dricker så pass mycket men nja. Jag tvivlar. Isåfall om ni har det i släkten. Många dricker mycket vatten just för att dämpa hungern och det är något som kan ligga undermedvetet. Men som sagt, berätta för din mamma att du har fallit tillbaka - hon kommer att märka det förr eller senare. Och du vill väl komma ut ur helvetet en gång för alla? Kom igen, inse ditt eget värde! Du är VÄRD att må bra och ha ett liv! Lycka till och tusen kramar!

Kom ihåg att det inte spelar någon roll hur många gånger du faller tillbaka. Det viktigaste är att du ställer dig upp efter varje fall. Ett kliv bak - två fram! Att falla tillbaka är inget misslyckande eller ett bevis på att du inte kan bli frisk utan något som alla måste räkna med. Man blir inte frisk över en natt! Det krävs tid och tålamod. Och såklart - Viljan! Har du det så klarar du allt.

Postat av: Isa

Jag har också lättare för godis så länge det är sockerfritt, än mat, och precis som du skriver är det nog mättnadskänslan som det sitter i.



Te och havregrynsgröt å andra sidan, kan periodvis (bulimiker, beroende på hurvida aptiten är på 0 eller 1000) vara hemskt ångestframkallande.



Förståndet går många gånger inte alls ihop med ätstörningarna, har jag märkt :)



Verkligen inspirerande blogg :)



2010-02-11 . 11:47:29
Blogg: http://everydayfromtheinside.blogg.se/



Namn:
Spara uppgifterna?

Mailadress: (publiceras inte)

Blogg:

Kommentar:

RSS 2.0