sanna om Jag har "tystnadsplikt":
I många år har mina tankar kretsat kring mat, kalorier och träning osv. För ca ett år sedan blev det allvarligare och jag fick otrolig ångest när jag åt vilket ledde till att jag började kräkas. Höll på så i ungefär ett halvår tills jag fått ordning på träning osv, tankana fanns kvar men så länge jag tränade gick det bra. Sedan i höstas blev jag allvarligt sjuk och gick ner väldigt mycket i vikt, när jag blev frisk gick jag självklart upp allt det igen (ca 15 kilo), på en vädligt kort tid och jag fick inte träna heller. Började fokusera väldigt mycket på vad jag åt. vid årsskiftet tog det slut mellan mig och min pojkvän, det kändes som att jag inte dög till någonting alls och eftersom mat-tankarna redan börjat komma tillbaka så blev det värre då.

Jag slutade känna något sug efter mat, och sedan när jag väl åt så mådde jag bara dåligt, väldigt mycket ångest. Jag äter inte om jag inte kan kräkas efter, vilket gör att jag bara kan äta ca ett mål om dagen, som jag då antingen kräks upp av mig själv pga ångest, eller så börjar jag må så illa att det går av sig själv.
Mitt problem är att jag har väldigt svårt att se mig själv som sjuk, har döljt det här för mina föräldrar för jag vet att dom aldrig skulle förstå, det är endast 2 personer i min omgivning som vet om detta. Är jag sjuk, och vad har jag isåfall ? Vad tycker du att jag ska göra ?

Sandra svarar:
Jag är som sagt ingen expert men vad jag däremot kan säga är att du helt klart har en ätstörning. Det är vanligt att man glider tillbaka i gamla beteenden (minskar på maten, kräks, övermotionerar etc) när man mår dåligt eller är med om något jobbigt eftersom man antingen vill straffa sig själv eller snabbt få "kontrollen" över något. Det kan vara att det tar slut med pojkvännen, någon nära dör, studierna går dåligt, företaget går i konkurs etc etc. Även när man blir friskförklarad så finns alltid risken att trilla tillbaka om det skulle hända något eller om man helt enkelt mår dåligt. Här gäller det dock att ta sitt förnuft till fånga och hur många gånger man än trillar ner - alltid ställa sig upp.

Du säger att du antingen kräks p.g.a ångest eller att det kommer av sig självt. Det kan jag säga dig att så är det inte, även fast det "kommer av sig själv" så är det ditt psyke som har påverkat din hjärna och får dig att tro att du mår illa och måste spy. (negativ) Tankekraft. Du vet säkert redan att vi behöver mat för att överleva, att man förstör kroppen av att kräkas och tappar livslusten av att svälta. Ändå fortsätter du. Det betyder att du är så pass dålig att du behöver hjälp. Så vad jag tycker du ska göra är att vända dig till någon du litar på (mamma, vän, syster etc) och berätta att du mår dåligt. Sen kontakta antingen BUP, vuxenpsyk, skolkurator (beroende på hur gammal du är) där du kan få komma och prata och där ni sedan tillsammans bestämmer hur du ska bryta mönstret och få ett sunt förhållande till mat.

Det är bara DU själv som kan göra något åt det. Men kasta inte bort fler år, livet är för kort. Lycka till, jag tror på dig. Kram!