Kroppsbilder



Kroppsbilder är en blogg jag verkligen rekommenderar. Bilder på alla slags kroppar och ALLA är fina. Klicka på bilden ovan för att komma direkt till bloggen.

Nu kan ni chatta med mig!



Nu kan ni chatta med mig på msn varje söndag mellan 18.00-19.00! Så småningom kommer ni att kunna chatta med mig två gånger i veckan men jag måste kolla upp vilken dag som passar mig bäst först. Söndagar kommer det iallafall alltid att vara, då jag vet att ångesten är som störst efter helger.

Ni kan fråga mig vad ni vill angående mat, vikt, ångest, träning, anorexi, bulimi.. ja allt. Eller bara lätta hjärtat och få råd och tips. Inget ni skriver under chatten kommer att sparas utan allt ni skriver stannar hos mig.

Adda mig på [email protected]. Jag påminner er här på bloggen några timmar innan jag går online. Kram!

Intervjuer



Jag har fått ett par mail nu när jag går igenom inkorgen, angående intervjuer. Eftersom jag inte har kollat mailen på ett tag så vet jag inte om det fortfarande är aktuellt MEN jag ställer upp i alla slags intervjuer för skolprojekt och liknande. Helst via mail då det blir enklast för mig. Maila på [email protected] 

Nu är vi tillbaka!

Hej allihopa! Denna blogg har legat på is ett tag för att jag inte riktigt haft tid. Men nu är vi tillbaka igen! Jag kommer att sitta här ett par timmar nu och svara på alla mail och kommentarer och i fortsättningen så blir det regelbunden uppdatering.

Håll koll på när jag skriver nya inlägg genom att följa AB-bloggen på Bloglovin':

bloglovin

Verkligheten för någon med anorexi


Önska ett inlägg



Tänkte att ni skulle få chansen att önska inlägg. Vad vill ni läsa om? Vad som händer med kroppen vid svält? Vad man ska äta för att gå upp i vikt? Hur man hanterar ångest? Fettfobi? Berätta om olika behandlingshem och metoder? Ni får önska flera! Shoot : )

BMI - Body Mass Index



Många undrar varför jag hela tiden nämner BMI. Det gör jag för att jag sitter bakom en datorskärm och då är det väldigt svårt för mig att se hur en människa som mailar in till mig ser ut. Jag gör det helt enkelt för att få ett hum om situationen.

Men BMI är väldigt väldigt individuellt och går bara att använda som en riktlinje. För det första är det inte anpassat efter kvinnor (en kvinna ska ha ett BMI på minst 20 för att vara normalviktig.. vi har normalt högre BMI än män) och även för dom med mycket muskler så är BMI missvisande eftersom muskler till stor del består av vatten och vatten har betydligt högre densitet än fett. Så har man mycket muskler och får ett högt BMI så betyder det absolut inte att man är tjock, även benstomme och andra faktorer spelar in.

Så, nu har vi rett ut det. Ni ska alltså inte snöa in er på BMI. Att mäta kroppsfettet är bättre om man vill ha ett rättvist resultat. Men inte med måttband, utan hos en läkare eller på ett gym. Klicka på bilden ovan om ni vill se vad ni har för BMI, men kom ihåg vad jag har sagt.



Chloe Marshall




Bilder från Chloe Marshall's egna hemsida.

Chloe Marshall är en av dom vackraste människorna jag vet. Hon är modell och vann Miss Surrey 2008. Men hon är inte vilken modell som helst utan hon är en "plus-size"-model som det så fint heter. Hon har ett BMI på 26. Jag har sett en massa intervjuer, repotage och filmer om henne och hon har både inspirerat och motiverat mig väldigt länge. Hon är stolt över sin kropp och försöker få tjejer att inse att vikt inte har med skönhet att göra. Sa jag att hon är född 1991?

Chloe är en förebild. Hon är gryyyym!

Ps. Nu vet ni vars jag har fått att min framtida dotters namn ifrån. Hihi

Svält ur ett annat perspektiv



850 miljoner människor lägger sig hungriga varje kväll. 16 000 barn dör varje dag för att dom inte har tillräckligt att äta. Detta trots att det egentligen finns nog med mat åt alla i hela världen.

Visst kan man då uppfatta människor med ätstörningar som väldigt egoistiska? Petar i maten, slänger, gömmer, spyr. Medans det i andra länder finns barn som skulle bli överlyckliga av en banan. 

En ätstörning är som sagt en sjukdom och inget kan egentligen man styra över, men sjukdomen i sig är väldigt egoistisk. Och om man kollar på sin situation med andra ögon för ett tag, och samtidigt tänker på barnen i Afrika, så kan man förhoppningsvis själv också se hur tacksamma vi egentligen borde vara för att vi har mat på bordet och rena kläder.

Många tänker "Jag kan ändå inte göra något åt att barn svälter runt om i världen". Nej, ingen kan göra allt men alla kan göra något. Man kan skicka iväg nån krona då och då till någon organisation, bli fadder eller kanske själv fara ner och engagera sig. Men till att börja med, speciellt om man har en ätstörning, så kan man äta och vara tacksam. För vi har turen att kunna välja, och då gäller det att välja rätt.

Jag personligen tycker att det är upp till varje land att se till så att sin befolkning har mat på bordet och därmed lägga mindre pengar på atombomber, krigsvapen eller whatever det nu är. För vad fan ger det att vara beredd på krig när det till slut inte finns några människor kvar som kan kriga?

Tänk på det.

Ska jag vara rädd eller glad?



Sen jag startade denna blogg har jag fått minst fem mail om dagen av tjejer som mår dåligt. Jag vet inte om jag ska vara glad eller livrädd.

Glad för att ni litar på mig, vågar öppna er och blotta mörka hemligheter. Hemligheter som ni knappt erkänt för er själva. Glad för att jag får positiv respons och för att flera av er har lovat att söka hjälp tack vare mina ord. Glad för att jag får göra det jag brinner för - hjälpa människor att ta sig upp från den djupaste botten där jag själv har varit och nästan drunknat i flera år.

Eller livrädd för att ni är så många. Livrädd för att jag får mail av tjejer som mår så pass dåligt att dom överväger självmord. Jag vill bara krama er allihopa och säga att det blir bra.

Men jag har bestämt mig för att vara glad. För om jag är rädd så hjälper jag ingen. Jag vill att ni allihopa ger mig en chans, så ska jag visa er varför ni ska välja livet istället för sjukdomen. Och jo, det går att välja. Men det är ni själva som väljer, jag kan inte göra det åt er. Det enda jag kan göra är att putta er lite i rätt riktning. Få er att tänka om och tänka rätt.

PS: Om man mailar mig och inte får svar direkt så är det inte för att jag ignorerar mailen utan för att jag har så fruktansvärt många mail att besvara och jag vill göra det ordentligt så jag kan sätta mig in i situationen och formulera ett personligt svar till varje person. Som sagt, jag svarar på alla, det kan bara ta lite tid : ) Fortsätt maila och vill ni "prata" av er eller kommer på något mer ni vill ha sagt så skicka flera. Och kom ihåg - inga frågor är dumma!
 [email protected] <--

Victoria's Secret Fashion Show 2009



Marisa Miller och Izabel Goulart

Ikväll sändes Victoria's Secret Fashion Show 2009 och jag satt bänkad (och nysolad) precis som jag skrev att jag skulle göra, i min andra blogg. Jag kan tänka mig att många av er satt och avundades deras "perfekta" kroppar och önskade att det var era.

Men tro mig, det gör ni inte. Sanningen bakom deras kroppar är plågsam självsvält och överdriven träning. Jag lovar er att dom flesta (jag säger inte alla) har grova ätstörningar. I år var det värre än någonsin, nästan alla såg ut som skelett. Undernärda och sjuka med en jävla massa brun utan sol. Det är inte fint! Tänk då också på att kameran lägger på ett X antal kilon så i verkligheten ser dom ännu värre ut.

Ni har säkert hört och läst att det är många modeller som har dött på catwalken. För att vara modell är inte alls så jävla glamouröst som det låter. Jag håller ju själv på mycket med det och jag vet hur det går till. Nä, jag hoppas dom har ätit upp sig lite inför Victoria's Secret Fashion Show 2010. Och kom ihåg tjejer, deras kroppar är inget att sträva efter! Man mår inte bra av att se ut sådär. Kroppen och organen tar så mycket skada så ni anar inte..

Fast jag måste såklart lägga till att dom är otroligt vackra allihopa. Men dom skulle vara trippelt så mycket vackrare och snyggare om dom la på sig ett par kilon. Dessutom skulle dom MÅ bättre.

Följ bloggen med Bloglovin'

Följ min blogg med bloglovin

Anorexi..si si NO!



Hola Chicos! Mitt första inlägg i denna blogg. Kan berätta lite kortfattat om syftet med denna blogg. Jag fick diagnosen anorexi för snart 10 år sedan. Slutade med all behandling den dagen jag fyllde 18. Jag ser inte mig själv som helt frisk idag, men friskare än så här blir jag nog aldrig. Ärren kommer alltid att finnas kvar men jag ska se till att aldrig mer få några nya djupa sår. Skråmor klarar jag. Har man nästan dött av blodförlust så är lite näsblod ingenting. Vad jag menar är att man alltid måste räkna med motgångar. Ett steg bakåt och två fram.

Jag vet hur jag ska hantera min sjukdom, hur jag kan hålla den i schack och jag vet vad jag ska göra för att må bra. Ibland ramlar jag ner, men jag ställer mig alltid upp igen. Det är det viktigaste. Det spelar ingen roll hur många gånger man faller eller hur länge man stannar där nere, det enda som räknas är att man tar sig upp igen. 

Jag driver vanligtvis bloggen SANDRANORDIN.COM som handlar om mig och mitt liv, skönhet, shopping, kläder etc. Från första början var det väl meningen att jag även skulle skriva om anorexi och ätstörningar. Men ju längre distans jag fick till sjukdomen desto mindre ville jag skriva om den. Att blanda något så viktigt och stort med mascaratips och snygga klänningar kändes fel.

Men jag vill hjälpa. Jag vill inte ha haft denna vidriga sjukdomen halva mitt liv helt i onödan. Jag kan ärligt talat säga att jag har mer kunskap än en dietist, psykolog, ätstörningsterapeut och allt vad dom nu heter. Eller ja, ni förstår vad jag menar. Jag ser mig själv som en expert på ätstörningar eftersom jag levt med det i nästan tio år. För under alla år har jag varit fullt medveten om vad jag har gjort. Jag har aldrig förnekat min anorexi. Jag har vetat sen dag ett. 
 
Jag vill utrota anorexin. Den växer och växer, kryper ner i åldrarna, förstör liv, TAR liv. Så i denna lilla blogg kommer ALLT som har med anorexi (och andra ätstörningar som bulimi, ätstörning UNS etc) att tas upp. Jag ska hjälpa er. Nu kör vi. Är ni redo?

Ps. Denna blogg är på alla sätt kopplad till min vanliga blogg. Den ligger på samma domän och på samma inlogg, men jag ville att den skulle ha ett eget namn, det är därför den heter "anorexibulimi.blogg.se" istället för "sandranordin.com/anorexibulimi". Vill ni kontakta mig så mailar ni mig på [email protected]

RSS 2.0